fahlle

Vissa dagar är bättre än andra..



I'm on the highway to hell?

                                        
                                                När jag kommer hem ska jag lägga mig
                                          och mysa med Alice framför tvn heeeela kvällen!

Det är inte alltför många timmar kvar tills jag slutar. Eftersom det inte blev nå extrajobb ikväll så känns det som att jag har en relativt kort dag, "bara" 8 timmar! Något som känns mindre kul är att det har börjat sticka i halsen igen.. Jag biter ihop så länge det går och hoppas att jag kan stå ut den här veckan, vila upp mig i helgen för att sedan ta mig igenom nästa vecka som också är min sista!

Igår visade det sig än en gång hur liten världen kan vara. Jag skjutsade hem min kollega efter jobbet igår för att han skulle slippa gå. När jag börjar ana vart han bor berättar jag om en kompis som också bor därikring, han frågar vad hon heter och jag svarar. Då visar det sig att min kompis också är en kompis till hans flickvän. Och det stannar inte där! Följdfrågan blev så klart hur jag känner henne, så jag svarar att min killes kusin har varit tillsammans med henne. Då säger killen: men den kusinen är ju bror till min flickvän! Haha hängde ni med? Snacka om att världen är liten!

                       
                                                         Utsikt från takterassen

På lunchen idag gick jag och V och satte oss på takterassen på jobbet. Lite moln på himlen, men solen sken ändå större delen av dagen. Det blåste knappt när jag cyklade hem, har cyklat hem på ny rekord tid (läs: ca 12 minuter) och på högre växel än jag någonsin haft. Tror minsann att cyklandet börjar ge resultat, det känns iallafall som att både rumpa, baksida lår och vaderna har blivit fastare. Hoppas det fortsätter i den här riktningen!

Helgen har varit helt underbar. Jag och Memil har myst som om det vore vår sista helg tillsammans, när han i själva verket kommer hem redan onsdagnatt. Vi har haft finbesök av Jenny och Fredrik. Fikat kladdkaka med glass. Sett Pans Labyrint. Lagat mat tillsammans. Myst i soffan. Och mycket, mycket mer!

Måste bara avsluta med några korta ord om en människa som är guld värd. Jag tycker att jag är en stark person. Jag klarar det mesta, jag kan stå på egna ben när situationen kräver det. Det är något som jag anser att jag har bevisat både för människor i min omgivning, men framför allt för mig själv. Däremot kan jag inte sticka under stolen att jag har fått underbart stöd i mina dagar, framför allt av mamma. Idag har vi pratat i telefon i nästan 2 timmar efter jobbet. Jag älskar min mamma, hon är helt enkelt den bästa som finns! Hur stark jag än anser mig vara, hur mycket jag än försöker att vara självständig och mogen så behöver jag henne ibland. Hon är nog den personen som jag absolut inte skulle klara mig utan. Vår relation har alltid varit bra, men den är ungefär som en flaska vin, den blir bara bättre med åren ♥

Jag har fått mitt preliminära schema för hela sommaren och jag är förvånad. Det verkar för bra för att vara sant!? Men det är väl därför det kallas just "preliminärt schema"..? Nåja, jag hoppas att det inte blir alltför stora ändringar.

En sak jag har funderat på är att ge bloggen sommarlov?
Att blogga eller inte blogga - det är frågan.



                                                       huvudvärk.nu

                                       

Solen sken idag, det värmde så skönt efter ryggen när vi gick hem från LTU. Sommarkänslorna börjar komma mer och mer. Jag tror att det är fler än jag som längtar efter sommaren. Bilden ovan är från midsommar, det var en trevlig helg som jag hoppas blir av i år igen.. Åhh.. kan vi inte få sommar nu på en gång och skippa våren helt och hållet? 

Sen jag kom hem från LTU och Sofia har jag inte haft någon koncentrationsförmåga. Mina tankar vandrar iväg till allt utom det jag försöker läsa. Efter bara några sidor var jag tvungen att ge upp, jag förstod ändå inte vad det stod i texten. Ska göra ett nytt försök imorgon. Då är det hemstudier hela dagen..

Det känns som att tiden står still, men att dagarna bara rusar förbi. Hur går det ihop egentligen? Det är så mycket jag känner att jag borde ta tag i, människor i min omgivning som jag vill hjälpa med både det ena och det andra, samtidigt som jag har så jäkla mycket i skolan just nu att jag inte ens hittar tiden till att dammsuga..? Imorrn ska jag försöka ta tag i lite städning, men som sagt, dagen kommer att gå åt till hemstudier.

Ringde till Memil en sväng tidigare ikväll bara för att kolla läget och få prata om allt och inget tidigare, men det var som att prata med någon som hade en fördröjning på 10-20 sekunder, haha. Verkar som att det är fler än jag som har mycket att tänka på? Skämt å sido var det som att prata med någon som var i Hongkong. Min lilla toker ♥

Plugg, plugg, plugg och sen lite mer plugg. Måste dock erkänna att "God natt mister Tom" var riktigt bra, det är betydligt närmare min typ av böcker än "Skattkammarön" som jag var tvungen att läsa till tidigare i veckan!

Tyvärr verkar det inte som att jag får hem min älskling i helgen pga vulkanutbrottet. Tur att det inte är vulkanutbrott varje vecka.. Jag ska försöka se det positiva i det här: mer tid för mig att plugga i helgen.. Ska väl se om jag kan hitta mig en bra film att se och kanske nå litet gott att avnjuta eftersom att det ändå är helg!

Jag måste bara få ta upp en sak som gör mig jävligt föbannad. Alla är medvetna om att det föregår mobbning på skolorna runt om i Sverige. Men vad man inte uppmärksammar är vuxen mobbning, det förekommer också! I veckan hände det mig en sak som gjorde att jag kom att tänka på det. Jag tänker inte nämna namn, tidpunkt eller plats MEN jag måste erkänna att först bli skrattad rätt upp i ansiktet är inte kul och att sedan höra hur skratten fortsätter och blir ännu högre och tydligare bakom ens rygg är ännu tråkigare. Det kanske inte är frågan om "ren mobbning", men det känns och svider ändå till inom mig och jag blir generad. Varför blir jag generad när det inte är jag som gör bort mig?! Usch va arg och irrterad jag blir på sånna människor, hur gamla är ni EGENTLIGEN?

Anyway..
Imorgon gäller det.
Jag är redan lite nervös, fjärilar i magen, men det är väl så det ska vara?

Jag har kommit fram till mitt nya motto här i livet. Mitt nya motto handlar om utmaningar, utmaningar som stärker mitt självförtroende. Sen jag flyttade till Luleå har jag utmanat mig själv på flera saker jag aldrig trodde jag skulle göra, saker som jag tidigare tyckt har varit jätte jobbiga. Jag har börjat köra i centrala stan, jag ringer kundservice utan att tycka att det är bland det jobbigaste som finns, bara för att nämna några saker. Den senaste utmaningen jag gav mig själv hände i helgen. Jag sjöng till GH trots att det var folk i rummet och fick tillochmed komplimanger!

Jag tänker fortsätta att utmana mig själv och hoppas att ni där ute också gör det! Utmaningar stärker en så otroligt mycket, måste erkänna att det känns som att man växer som människa!
Vad är det värsta som kan hända?

Har varit på stan med Sofia idag, mycket trevligt. Har äntligen köpt Tigi hårprodukterna som jag så länge varit ute efter, när jag väl kom hem och hade burit upp alla mina inköp från dagen la jag mig i ett varm bad med en bok och sedan tvättade jag håret med det nya schampot och balsamet, underbart gott luktar det! Mums!

Älsklingen ringde idag igen, igår ringde han för att han hade varit tvungen att avbryta övningen pga ryggen, idag fick han veta att han har en inflammation i den.. Blir en lugn helg, vilket är väldigt välkommet. Har inte träffats på drygt 2 veckor varav vi inte pratat alls 4½ dagar av dessa. Saknaden är stor, men jag står ut för att kärleken är så underbar att den borde inte få existera ♥


Jag måste få säga att jag tycker det är kasst, jätte tråkigt och på snudden till dålig stil. Jag förstår situationen, samtidigt som jag nästan kokar av ilska. Det finns inte många tillfällen som det ser ut nu, för det är jämt så mycket med allt annat både här och där, men va fan?