fahlle

                       
                                                         Utsikt från takterassen

På lunchen idag gick jag och V och satte oss på takterassen på jobbet. Lite moln på himlen, men solen sken ändå större delen av dagen. Det blåste knappt när jag cyklade hem, har cyklat hem på ny rekord tid (läs: ca 12 minuter) och på högre växel än jag någonsin haft. Tror minsann att cyklandet börjar ge resultat, det känns iallafall som att både rumpa, baksida lår och vaderna har blivit fastare. Hoppas det fortsätter i den här riktningen!

Helgen har varit helt underbar. Jag och Memil har myst som om det vore vår sista helg tillsammans, när han i själva verket kommer hem redan onsdagnatt. Vi har haft finbesök av Jenny och Fredrik. Fikat kladdkaka med glass. Sett Pans Labyrint. Lagat mat tillsammans. Myst i soffan. Och mycket, mycket mer!

Måste bara avsluta med några korta ord om en människa som är guld värd. Jag tycker att jag är en stark person. Jag klarar det mesta, jag kan stå på egna ben när situationen kräver det. Det är något som jag anser att jag har bevisat både för människor i min omgivning, men framför allt för mig själv. Däremot kan jag inte sticka under stolen att jag har fått underbart stöd i mina dagar, framför allt av mamma. Idag har vi pratat i telefon i nästan 2 timmar efter jobbet. Jag älskar min mamma, hon är helt enkelt den bästa som finns! Hur stark jag än anser mig vara, hur mycket jag än försöker att vara självständig och mogen så behöver jag henne ibland. Hon är nog den personen som jag absolut inte skulle klara mig utan. Vår relation har alltid varit bra, men den är ungefär som en flaska vin, den blir bara bättre med åren ♥