fahlle

Pratade med läkaren idag igen.. sjukskriven på heltid den här veckan ut.. Börjar bli riktigt rastlös av att gå hemma. Idag har jag dock lyckats sysselsätta mig så gott som hela dagen. Mamma kom hit imorse, vi for in till stan och mitt jobb för att lämna sjukintyg, snabbhandlade det nödvändigaste på Kvantum och sen skjutsade hon hem mig. Fy fan vilken jävla snöstorm det var ute, och jag antar att detta bara är början.. Tacka vet ja sommar! Iallafall, väl hemma gick jag ner i förrådet och bökade mig längst in för att komma åt julsakerna, bara 1 månad kvar till jul! Sen började jag diska, dammsuga, skura toan och golvet. Pratade en sväng till Nina medans jag dammtorkade och började placera ut julsakerna, tomtar, ljus och massa mys. Imorrn är det egentligen bara gardinera och dukarna som ska strykas innan dom hängs upp och sen ska stjärnorna placeras ut i mina fönster. Kul att ha något "vettigt" att göra för en gångs skull!

Vad säger man när man inte kan säga "det kommer ordna sig", "allting kommer bli bra igen"?

Morgonen började på vårdcentralen, blev sjukskriven veckan ut. Hoppas det blir bättre snart, är så less på förkylningen. For till jobbet, lämnade läkarintyg osv.. och sen körde jag hem till mamma. Tack älskade ängel för att jag fick låna bilen! Innan hon skjutsade hem mig var in på affären, där jag fick extremt dåliga nyheter. Jag visste inte vad jag skulle säga, koncentrerade mig mest på att inte bryta ihop i tårar bland allt folk.. Har gått omkring och varit ledsen till och från hela dagen, vet inte vad jag ska ta mig till..

Jag tröstshoppade en ny mobil, blev Sony Ericsson C905.

Helgen och Halloween är över. Veckorna är så tomma nu. Ytterligare 2 veckor ska passera.. Hur ska jag orka? Saknad och ensamhet, det är min verklighet, ska det verkligen vara så? Efter snart 2 år, varav 1 år i distans, tycker jag att det är dags för en förändring. En förbättring. När är det våran tur..?