fahlle

Det var så nära! Jag var lite nervös över hur dagen skulle bli. Vi har varit på Ormberget och vandrat idag. Jag ogillar ormar skarpt och har som sagt varit nervös för den här dagen. Efter att vi gått 7,4km spåret började jag lugna ner mig, so far so good, tänkte jag. Men man ska inte ropa hej förens man är över bron.. för när vi sitter och fikar efteråt hör jag någon ropa något om en död orm på en pinne! Det kröp i hela kroppen och jag visste inte om jag skulle springa, stanna, skrika eller gråta. Tur i oturen kom dom aldrig med ormen, men jag såg den hängandes från pinnen på håll och det räckte. Hade dom kommit närmare vet jag helt ärligt inte vad jag skulle ha tagit mig till. Det är verkligen min stora fobi och jag vet inte hur jag ska komma över den. När jag väl är färdigutbildad lärare måste jag ju iallafall kunna titta på en bild i en bok, denna fobi är absolut ingenting jag vill föra över på eleverna. Förslag?

I övrigt har det varit en jätte härlig dag. Det var grymt skönt med promenaden, vädret var precis lagomt, inte för kallt men inte för varmt. Jag passade på att fota lite när vi gick efter spåret. Skogen är så vacker nu när träden sakta men säkert börjar skiftar i höstens alla färger. Hur som helst så blir det en dusch nu plus att jag ska pyssla om mina fötter som är lite trötta efter dagen!

                          
                                                       Ormberget - 7,4km spåret