fahlle

Igår kom jag på att jag behöver höra vackra ord. Att man är saknad, efterlängtad. Att man är älskad. Whatever.. Någonting iallafall! Kan jag inte bara få lägga mig under täcket, vakna och se att fredag-natt är här då Memil kliver in genom dörren, kryper ner i sängen för att hålla om mig och ge mig den goaste Kramen som bara han kan ge..?

Allt är en enda röra nu. All information och kommande uppgifter bara snurrar i huvudet, jag vet varken ut eller in längre verkar det som. Kursarbeten, eximinationsarbeten, böcker att läsa, basgruppmöten att gå på, föreläsningar. Fullt upp!

----

Btw, här är en printscreen från NSD när det var massa blåljus utanför:



Vill ni läsa artikeln och se en annan bild kan ni gå in på den här länken:
http://www.nsd.se//nyheter/artikel.aspx?ArticleID=4827573