Bara för att jag kan!

Vi gjorde ett tappert försök att se filmen "Solstorm" som gick på tv igår, efter ungefär 15 minuter av dåligt skådespeleri gav vi upp och gick och la oss i sängen för att se "Flickan som lekte med elden" istället. Grymt bra film. Dock tyckte jag inte att den var lika bra som första? Älsklingen somnade innan filmen var slut, inte jag.

Vaknade när klockan ringde 07.30 imorse, steg upp och stängde av alarmet. Sen var jag bara tvungen att gå och dubbelkolla om Memil verkligen låg i sängen eller om allt var en dröm. Jag strök han på kinden. Han var och är fortfarande hemma.

Jag for och hämtade upp herr T som jag sedan skjutsade till flygplatsen. Första gången i hela mitt liv som jag ser flygplatsen. Han fick hjälpa mig att hålla koll på skyltarna för att hitta dit, vi var nog båda lite morgontrötta. Efter att jag släppt av han körde jag vidare mot LTU för grupparbete. Det gick snabbare än förväntat. Jag och Memil drog och handlade det första vi gjorde när jag kom tillbaka. Skönt att ha det bortgjort. I all stress råkade jag börja förbereda för maten vi ska göra imorrn och glömde helt bort att jag redan tagit fram kycklingfilé från frysen igår till dagens middag. Nåja, slutet gott allting gott!

Efter middagen somnade vi i soffan. Så otroligt skönt.. Jag kunde verkligen känna den värme och kärlek som strömmade från älsklingens trygga famn. Ord kan nog inte beskriva hur skönt det är att ha han hemma i 5 veckor! Jag kan knappt tro att det är sant.. Jag hör alla ljud från spelen på datorn, men ibland tystnar det. Då känner jag ett behov av att gå in i sovrummet, bara för att kontrollera så att han inte gått upp i rök och ge han en kram. Bara för att jag kan!

                                    Första bilden som togs på oss :)
                             Den absolut första bilden som togs på oss, 18 november 2006


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0