fahlle

Nu har jag fått se det med egna ögon, det var precis som jag trodde. Fan.


P.S
Vilket jävla skitväder det är!
Regnade och var snorhalt i Luleå, medans det tok-snöar här i Boden.
Och som pricket över i'et frös vindrutetorkaren!

                                           Om 1 vecka kan det vara försent?

                            "All of the things that I want to say, just aren't coming out right.
                                     I'm tripping on words, you got my head spinning.
                                         I don't know where to go from here.."

                                   This is over my head, but underneath my feet..
                                  Would you catch me if I fall out of what I fell in?
                              Dont be surprised if I collapse down at your feet again..

                                          


Jag hade lovat mig själv att det skulle gå den här gången. Jag hade intalat mig själv att det inte skulle kännas likadant, men det är precis likadant. Samma känsla, samma oro. Jag hade lovat mig själv att vara stark. Jag hade intalat mig själv att jag kunde bita ihop, att jag inte skulle tveka på mig själv. Alltid får man höra vad man gör fel, aldrig vad man gör rätt. Det jag försöker tänka är - hur kan någon annan än jag veta vad som är rätt för mig? Men det är inte alltid så lätt. Va fan har jag gett mig in på egentligen?
Kanske har alla andra trots allt rätt och jag har fel? Varför måste jag tveka..?

Mjaha, då var helgen över. Memil for för några timmar sen, tårarna bara sprutade.. nu har det lugnat ner sig för stunden.. Det som är extra jobbigt är att den här gången blir han borta 2 veckor.. Måndag - lördag är han ute i fält, så det är mkt möjligt att vi inte ens kan prata i telefon alls i veckan. Kul? 

I fredags myste vi, såg lite tv och gjorde en ganska tidig kväll. Lördag sprang vi lite ärenden på stan, myste ännu mer, käkade, gjorde oss klara för att dra mot David och Sylvia. Sen skulle det egentligen bli Bränna men vi orkade inte med kön utan drog istället till Olivers. Emil fick bära mig lite då och då pga skavsår. Två stycken tår, båda hälarna och sidan på ena foten är drabbade ordentligt! Å andra sidan är mina ben fulla i blåmärken efter att han burit runt på mig, varför ska min kropp vara så känslig och få blåmärken för minsta lilla? Mötte iallafall upp Johannes och drog hem hit för lite vin efter krogen. 


 


Rent känslomässigt har jag varit ett nervvrak den här helgen. Alla känslor har funnits där:
Glädje, tårar, skratt, kärlek, längtan, irritation, you name it!

Jag lever på hoppet om bättre tider, men det känns som att jag levt på det här hoppet så länge att jag börjar tveka. När ska det någonsin bli en ordentlig nerförsbacke? När kommer tidpunkten då allt bara smider på? Just nu vill jag bara att det ska bli torsdag så jag kan fara hem till Piteå, har en sån sjuk hemlängtan för tillfället..

          Allting de senaste dagarna har verkligen gått fel, fel och åter fel!

• Köpte min allra första bärbara dator igår. Den är trasig, måste fara och byta den.
• Emil's plan blev försenat med ca 40 minuter, idag for han 1½ timme tidigare än förväntat.
• Vi han inte med hälften av det vi skulle i helgen!
  Varken slänga möbler, möblera om, tvätta eller tömma byrån.
• Jag lagade middag igår och Emil skulle diska, inte gjort.
• Min förkylning/influensan, eller va fan jag nu har,
  började bli bättre.. men nu verkar de bli sämre igen.
  
  ----
  
  Kan den här helgen bli sämre? Kan veckan bli sämre än vad helgen har varit?
  Det enda positiva med helgen är ändå att älsklingen har varit hemma.
  Jag har inte behövs sova ensam, äta ensam eller vakna ensam.
  Nu blir jag ensam igen.
  
  
  Skit ner dig och frys fast!