Bara bita ihop!
Tänk ändå.. jag har varit vaken typ halva natten och spytt, för att sedan hinna spy 2 gånger till innan jobbet, men ändå sitter jag här och försöker att ta mig igenom dagen. Har fått i mig lite lunch nu iallafall, jag som alltid äter frukost innan jobbet, förutom idag, var inte ens hungrig nu på lunchen..? Hoppas jag får behålla den? Blev ingen middag igår, utan bara lunchen på jobbet och frukosten, så det kan inte ha varit något jag ätit?
Snälla låt det INTE vara vinterkräksjukan!
50%
Jag och Emil hade 2 års dag igår, vi fick inte vara med varandra och mysa. Vi ska mysfira i helgen. Vad det blir vet vi inte än. Bio, bowling, äta ute, laga middag hemma, fara och bada. Många förslag, men inget bestämt. Saknar dig fortfarande.
Helgen var fylld av flera överasskningar. Först jag som gjorde en surprise på Emil på fredagen, han trodde jag skulle komma på lördag, men jag kom redan fredag. Han verkade glad när jag kom, 2 veckor senare.. Sen hans kompis Fredrik som fyllde 25 och hans tjej hade ordnat så att alla hans kompisar var där när dom kom hem efter middagen. Grattis än en gång! Söndagen bestod av bakiskäk och sen på kvällen körde jag hem till Piteå igen.
Nu börjar jag om ca 1 minut, är sjuksriven på halvtid så jag jobbar bara 4 timmar om dagen den här veckan ut. Nu vill jag bli frisk på heltid!
Dåliga nyheter..
Morgonen började på vårdcentralen, blev sjukskriven veckan ut. Hoppas det blir bättre snart, är så less på förkylningen. For till jobbet, lämnade läkarintyg osv.. och sen körde jag hem till mamma. Tack älskade ängel för att jag fick låna bilen! Innan hon skjutsade hem mig var in på affären, där jag fick extremt dåliga nyheter. Jag visste inte vad jag skulle säga, koncentrerade mig mest på att inte bryta ihop i tårar bland allt folk.. Har gått omkring och varit ledsen till och från hela dagen, vet inte vad jag ska ta mig till..
Jag tröstshoppade en ny mobil, blev Sony Ericsson C905.
MORR!
Jag förstår inte! Jag vet att jag inte är världens längsta person, jag är "endast" 165cm lång/kort whatever! VEM BRYR SIG?! Inte jag, jag är mer eller mindre nöjd med min längd. Åhh.. jag blir så irriterad. Att böja på knäna för att bli "lika kort som mig", börjar bli gammalt. Dags att lägga ner nu! Jag personligen har inget behov av att vara längre, jag jobbar inte som modell! Väx upp eller skaffa nya och LÅNGA vänner, så finns det inget att klaga över!
Effektiv morgon
Usch vilken tråkigt väder det är idag alltså.. Vaknade typ 06.10 och trodde att Emil hade försovit sig, men han stod och borstade tänderna. Pratade lite med han innan han for till jobbet, sen kröp jag ner i sängen igen. Det var så varmt och skönt under täcket. Alice var helt underbar och kom och la sig med mig, delade som vanligt på min kudde. Mys. Klockan 09.00 ringde min väckare och jag kollade på Top Model och käkade frukost när mamma ringde kring halv 10. Hon frågade om jag ville ha skjuts till jobbet, kravet var att jag följde med henne på stan innan jag började jobba. Tackade så klart ja - sjukt skönt att slippa gå i detta väder och dessutom konka på träningskläderna. Vi snabbade oss genom olika affärer i jakt på en baddräkt till henne, i sista affären gjorde hon ett klipp. Jag älskar verkligen min mamma - hon är så underbar! Klockan 11 började jag jobba.. Längtar tills jag slutar, då blir det träning igen!
Klockan är nu snart halv 4.. är så less, vill bara hem (läs: först träning sen hem).
Vet inte varför jag plågar mig på det här sättet..? Jag vill inte veta, men ändå kan jag inte låta bli. Varför tar det så ont? Det borde inte göra det. Vissa dagar rör det mig inte i ryggen, medans andra dagar hugger det som en kniv i hjärtat..
Frågor
Trots att jag försöker överleva genom att ta en dag i taget, kan jag ändå inte låta bli att tänka på framtiden. Hur kommer det att bli? Vart ska man bo? Ska jag bo kvar eller ska vi försöka oss på ett liv tillsammans, på riktigt? Vilken stad? 3a eller 4a? Om jag måste flytta, ska jag verkligen överge min fasta tjänst - den som jag nästan nyss fått? Klarar jag verkligen av att börja på ett nytt ställe, som timanställd igen? Är det inte dags att börja plugga?
Åhh.. det är så många frågor som är obesvarade.. Ska verkligen försöka släppa tankarna, men det är inte lätt. Får inte ni också en känsla ibland som säger dig att det bara är du som försöker? Att det är bara du som anstränger dig? Det känner jag, ibland lite för ofta. Men då brukar det oftast hända något bra så man får upp hoppet igen. Tur det..
Nervös
Jag är så rastlös just nu. Hoppas det går bra..
Åhh.. jag vill bara ringa och avboka, men det är nog lika bra att få det överstökat..?
PANG!
Det är många tankar och funderingar som snurrar runt i mitt huvud. Förstår inte hur allting kan rymmas? Just nu känns det som att jag håller på att dräpa migsjälv för jag har alltid så förbannat mkt att göra när jag väl är ledig.. Tycker det har varit väldigt ofta på senaste tiden som jag endast varit ledig 1 dag i taget och den dagen har jag spenderat till att handla, städa, diska, tvätta osv.. Längtar som en gnu till helgen - då är jag ledig lördag OCH söndag! Nästan för bra för att vara sant? Dock kommer iallafall en av dagarna gå åt till att städa och möjligtvis tvätta.. men men.. då har jag ju en dag till då jag kan slappna av. Skönt!
Deep inside your growing strong.
Look beyond your life today,
can you se yourself this way?
Hold your head up high,
and this pain will die.
Somehow, somewhere, just try.
Your living in the dark,
where no one can see your tears.
Ingen dans på rosor
Hmm.. jag är lite orolig även om jag inte borde vara det, men det känns inte bekvämt helt enkelt. Inte med tanke på allt som jag sett och hört senaste månaderna.. Händer nå så händer nå och då var det väl inte meningen, men jag hoppas på det bästa. Var nu en duktig kille, en skötsam kille i helgen!
Oopss..
Jobbar på som en galning, har påbörjat mitt vikariat på 100%, väldigt tungt när man inte är van 8 timmars pass. Extra tungt blir det när alla andra går på semester och man hör vännerna berätta om att dom legat ute och solat hela dagen, varit och shoppat, ska iväg på nån stuga och dricka öl och grilla.. vill också vara med på sånt, men jag brukar vara för trött när jag väl kommer hem.
Jag minns när vi sa "att allt kommer bli mkt bättre till sommaren, då vet vi bättre vilka alternativ vi har, något att utgå ifrån". Man såg ett ljus i tunneln, eller vad man ska säga. Nu känns det som att det där ljuset som man såg som en stark, stark sol visade sig vara ett stearin ljus som brinner ut och släcker ljuset gång på gång på gång.. Kommer vi famla i mörkret i all oändlighet? Jag börjar bli så less, hatar verkligen att inte veta..
Vakum
Broken down like a mirror smashed to pieces
I learned the hard way to shut my mouth and smile
If these walls could talk they would have so much to say
Cause everytime we fight the scars are gonna heal but there never gonna go away
Nu
"Det är ingen som bryr sig"
"I told you so"..
Jag har tusen tankar och funderingar som jag försöker formulera. Det är så mycket som jag skulle vilja få fram, men jag vet inte hur jag ska få det att låta bra. Så därför tänker jag inte ens försöka, jag behåller tankarna för migsjälv.
Tjejkvällen igår var väldigt kul, gillade kortspelet vi körde sista 30 min innan utgången! Snacka om att det gick undan att få i sig alkoholen! Blev ingen bastu men det var tur för då hade inte tiden räckt till, blev nog snävt om tid iallafall..
Sammanfattning av kvällen: Rockkväll på Valdinos. Calles. Välkända ansikten. Nästan bråk i kön på Max. Hem. Sova.
Tidsfördrift
Lite tankar och funderingar.. Lite förvirrad är man, känns som att man varken vet ut eller in längre. Ofta önskar jag att saker och ting vore enklare, men jag hoppas på en förbättning inom en mycket snar framtid. Den enda som kan göra den förbättringen, eller förändringen till det bättre kanske man ska säga (?), är ju jag och tro mig när jag säger, att jag jobbar på det. Sakta men säkert. Känns som att man försöker göra upp en massa planer i huvudet för att mer eller mindre kunna förutse konsekvenserna av just det valet. Det är lite som jag pratade om ett tidigare inlägg om A, B, C och 1, 2, 3 osv.. Trots att jag ändå svamlar så mycket som jag gör i mina tankar så tror jag ändå att det är en av dom vettigare tankarna som jag har, eller vad man nu säger..
Caring what I thought and said, so attentive gentleman..
Now it's hard to turn your head away from the TV set..
Half the time I realize I seem to give more than I get ,
funny how things seem to change after a few years commitment.
Used to talk for hours on end about our dreams while we lay in bed.
How I missed those days when you stayed awake,
now you roll over and snore instead..
Rykten
Jag vet inte.. jag vet inte vad jag ska göra, vad jag ska säga eller hur jag ska vara.. Eller.. jag är ju jag, och jag vet ju vem jag är, mer eller mindre. Men ändå.. ibland kommer man till en korsning, ska man välja väg A, eller kanske väg B, sen ska det såklart alltid finnas en väg C också.. väljer man väg A, så kommer kanske konsekvens 1 att ställa till det, konsekvens 2 till väg B och konsekvens 3 till väg C osv osv.. Sen kan det även bli helt galet, så att om man väljer väg B kommer iallafall konsekvens 3 istället för 2 som du kanske hade räknat med från början.. Allting ska jämt vara så jäkla tjorvigt.. Kort och gott, så fort en sak verkar lösa sig så kommer nästa problem.. Aldrig kan man känna sig lugn.
En sak som skulle göra livet betydligt enklare är om folk inte var så himla nyfikna, om saker som dom inte ens har att göra med från första början. Rykten sprids så jävla snabbt. Och nej, det är inte som ni tror.
Vill å vill..
Jag vill verkligen inte, men jag vet inte hur jag ska komma förbi det? Jag känner mig jätte konstig. Ena sekunden är det si och andra är det så. Nu är jag less. Måste väl bestämma mig? Men om jag inte kan då? Försöker att se saker och ting från den positiva sidan, men ibland är det svårt. Du säger en sak, men egentligen tror jag att du menar nå annat. Ser man det ur en annans persons perspektiv så verkar det ju vara raka motsatsen till vad du säger, och hur du beter dig. Ibland så kan jag inte låta bli att tänka "tänk om", men sen kanske man kan säga att jag tar mitt förnuft till fånga och inser att det var ett klokt beslut?
Vaknade av massa ljud, kollade på klockan: 00.39.
"Hallå?", inget svar.
"Hallå..?".
"Heej älskling".
Äntligen, som jag har saknat dig!
Lördag
Nu sitter man på jobbet, Memil är förmodligen hemma och sover vidare.. vill också fara hem och myssova..! Jag har, tro det eller ej, fått ett 8 timmars pass idag, vilket innebär att jag kommer vara hemma kring 17 och då blir det massa mys! Jobbar 8 timmar igen imorrn, 10-19 så då hinner vi inte ses speciellt mycket heller. Distansförhållanden kan vara knepiga, men när man väl får träffas så uppskattar man stunden som man har mycket mycket mer, iallafall i min värld.
Det har varit alla hjärtans dag, jag har ju min älskling (som jag dock inte fick träffa den dagen) men det spelar ingen roll, jag gillar verkligen inte alla hjärtans dag. Helt onödig dag, om jag ska vara helt ärlig!
Vette fan vad mer jag har att skriva nu, kanske återkommer.
Då var jag tillbaka. Har fortfarande inget vettigt att säga, men tänkte ändå kika in. Finns inget att göra just nu, hyffsat lugnt på jobbet. Tråkigt att så gott som alla tvapparater som finns runtomkring en visar
Konstig känsla
Så många ord. Så många känslor.
Vad ska man säga? Jag vet då inte.. är bara så himla less. Varför måste det vara så här? Varför måste det vara så för just mig? Egoistisk tanke? Kanske, kanske inte. Jag tycker att det har varit nog med tjorv och tjafs i mitt liv, kan man inte bara få känna sig nöjd någon gång? Tusen frågor och tusen tankar.. Konstig känsla. En (egentligen flera) konstiga känslor
